Rösträttens utveckling i Sverige
Rösträttens utveckling i Sverige startade med Rösträttsrörelsen i slutet av talet, vilken var en politisk rörelse som kämpade för lika rösträtt åt alla myndiga medborgare i Sverige. Rörelsen bestod av ett antal olika organisationer. Bland annat Sveriges Allmänna Rösträttsförbund och Landsföreningen för kvinnans politiska rösträtt. Vid sekelskiftet / togs rösträttsfrågorna över av de politiska partierna.[källa&#;behövs] År beslöt riksdagen att allmän och lika rösträtt skulle införas. Reformen genomfördes genom två grundlagsändrande beslut, åren och [1]
Rösträttsrörelsen
Bakgrund
Ståndsriksdagen hade avskaffats och tvåkammarriksdagen införts efter representationsreformen år Ledamöterna i första kammaren valdes av landstingen samt stadsfullmäktige i de största kommunerna (Stockholm, Göteborg och Malmö). Rösträtten i kommunalvalen var graderad, så att den som hade hög inkomst eller förmögenhet fick flera röster. Även bolag hade rösträtt.[2] Kraven för att vara valbar till första kammaren var strikta. Dock behövde man inte bo i den valkrets för vilken man blev
Valsystemets och rösträttens historia
talet
Tvåkammarriksdagen kom till. Den som tjänade kronor per år, hade förmögenhet eller ägde jordbruksfastighet till ett visst värde fick rösta vid andrakammarval. Rösträtten till första kammaren var graderad efter inkomst.
talet
Ett proportionellt valsystem infördes vid valen till riksdagens andra kammare. Innan dess hade valen till riksdagen genomförts som majoritetsval, huvudsakligen i majoritetsvalkretsar.
Allmän rösträtt för män. Rösträttsåldern var 24 år. Den som inte betalt sina skatter eller var beroende av socialvården fick inte rösta.
Extra val till riksdagens andra kammare hölls på våren.
Riksdagen beslutade om allmän och lika rösträtt. Rösträttsåldern sänktes till 23 år. Som villkor gällde fullgjord värnplikt, inte försatt i konkurs, omhändertagen av fattigvården eller under straffpåföljd.
Kvinnorna kunde för första gången utöva sin rösträtt i riksdagsval.
Krav på fullgjord värnplikt gällde inte längre för rösträtt.
Intagna på häkten och anstalter fick rösträtt. Detta skedde i och med att regeln om att den som straffades för ett allvarligt brott också förlorade sitt medborgerliga förtroende togs bort.
Kampen om rösträtten
Argumenten för rösträtten
Rösträttskampen fördes av många grupper med skilda bakgrunder och intressen. Debatten handlade inte bara om ”för” eller ”emot” rösträtten. Det fanns ett otal varianter, reservationer och villkor i de förslag som fördes fram.
Motiv som religion, pengar och nationalism kunde användas för att argumentera såväl för som emot en utökad rösträtt. Då som nu ville politiker och debattörer använda sig av aktuella och känslomässiga frågor för att vinna väljarnas stöd.
Här är några exempel på hur olika ämnen kunde användas för att framföra argument både för och emot den allmänna rösträtten.
Kristendom
För: Med krav på förmögenhet och rikedomar skulle inte ens Jesus få rösta – men däremot Judas.
Emot: Guds ord står över alla majoriteter, och i bibeln står ingen om rösträtt.
Kompetens
För: Alla kan lära sig ta ansvar om de bara får chansen.
Emot: Vanligt folk har vare sig kunskaper om eller intresse för politik.
Samhällsnytta
För: Om varje person får möjlighet att tillgodose sina intressen, ökar den totala samhällsnyttan.
Emot: Demokrati leder till att egenintressen och partikäbbel skadar landet.
Makt
För: Rösträtten är
Allmän rösträtt
Allmän rösträtt innebär att varje vuxen medborgare i en stat, eller varje vuxen medborgare i en kommun, möjligen med vissa undantag, har en ovillkorlig rätt att delta i allmänna val inom vederbörande politisk enhet.
Allmän och lika rösträtt innebär att varje medborgare har samma röstvärde, till skillnad från graderad rösträtt.
Den allmänna rösträtten förutsätter i allmänhet viss uppnådd ålder samt åtminstone ifråga om nationella val medborgarskap. Huruvida personer intagna på fängelse, frigivna fångar, personer som befinner sig i konkurs, personer som är omyndigförklarade och liknande grupper saknar rösträtt, anses detta vanligen inte innebära att rösträtten inte är allmän.[1] Om däremot den röstande ska ha genomfört värnplikt eller ha avlagt ett för rösträtten särskilt kunskapsprov anses däremot vanligen att rösträtten inte är allmän.[källa&#;behövs]
I modern tid förekommer det mycket sällan att rösträtten inskränks på grund av kön.[källa&#;behövs] I Västvärlden anses inte inskränkning på grund av kön längre vara godtagbart. Där kvinnor generellt saknar rösträtt förekommer uttrycket "allmän rösträtt för män". Om samtliga
.