Allt du behöver veta om Apati
Ordet apatisk härstammar från det grekiska ordet ἀπάθεια (apatheia), vilket bokstavligen betyder &#;utan känsla&#; eller &#;utan passion&#;. Moderna tolkningar av termen fokuserar dock på en brist på intresse, känslomässigt engagemang och respons på omvärlden, både hos sig själv och andra. Apatisk används främst som en beskrivning av ett tillstånd av likgiltighet eller frånkoppling, och även om det kan vara ett tillfälligt känslotillstånd, är det många gånger symtomatiskt för underliggande psykologiska problem. Att förstå vad det innebär att vara apatisk kräver såväl historisk som modern kontext.
Vad innebär det att vara apatisk?
Att beskrivas som apatisk innebär att en individ visar en påtaglig brist på energi, intresse eller känslomässigt engagemang. Det kan yttra sig genom att personen inte reagerar på händelser i sitt liv, varken positiva eller negativa, och att denne verkar ointresserad av att ta del i sociala, emotionella eller praktiska aktiviteter. Denna likgiltighet innebär inte alltid att individen saknar förmåga att bry sig, utan kan vara ett uttryck för trötthet, hopplöshet, trauma eller sjukdomstillstånd.
Exempel på en apat
Asylsökande med apatiska barn
Asylsökande med apatiska barn, i medierna kallade apatiska flyktingbarn, började förekomma i svensk samhällsdebatt under Barn som sökt asyl i Sverige och som blivit apatiska blev föremål för stort medieintresse och omfattande politisk debatt. En statlig utredning tillsattes för att utreda fenomenet.[1][2][3]
De i medierna uppvisade barnen led (till synes) av katatoniskt tillstånd, en oförmåga till vilja. Apatin ansågs länge vara en reaktion på depression, uppgivenhet och stress med ursprung i en kombination av asylprocessens osäkerhet och tidigare våld och övergrepp i hemlandet, trots att det endast förekom i Sverige och endast bland asylsökande från några få länder.[4] När fenomenet började uppmärksammas i medierna hävdade dock vissa att det inte rör sig om ett psykiatriskt tillstånd och att det är imitation, manipulation, undernäring och simulering som ligger bakom apatin.[5]
År publicerade tidskriften Filter ett reportage där två personer berättade att de som barn tvingats av sina föräldrar att spela apatiska för att familjen skulle få uppehållstillstånd.[4] Det ledde till ny debatt under hösten och att sjukvården började änd
Ny studie om behandling av apatiska barn
Varken familjenärvaro eller uppehållstillstånd är nödvändigt för tillfrisknande från uppgivenhetssyndrom, visar ny studie.
Debatten om vad som bäst hjälper apatiska barn har pendlat kraftigt under flera decennier. För första gången har en vetenskaplig studie nu jämfört olika behandlingsmetoder.
Karl Sallin, barnneurolog på Astrid Lindgrens barnsjukhus, undersökte tretton barn mellan 8 och 15 år som vårdats på ett behandlingshem mellan och Åtta av barnen hölls separerade från sina föräldrar och samtliga av dem tillfrisknade medan bara ett av fem barn som vårdades med närvarande föräldrar blev friskt. Fem av de tretton barnen fick uppehållstillstånd – trots det tillfrisknade bara ett av dem.
– Varken familjenärvaro eller uppehållstillstånd är nödvändigt för tillfrisknande, snarare tvärtom, säger Karl Sallin.
Även om studien är liten anser Sallin att behandlingen av barn med uppgivenhetssyndrom bör omprövas.
Läs mer
"Jag heter Zhiwar och det betyder att leva livet"
"Frågan om namn och identitet är komplex", skriver socion
Kritiserat tillsynsarbete: "IVO kan inte göra det här själva”
Kritiken mot
1. Upplevelse av kontrollförlust och maktlöshet som skapar oro, ångest och panikreaktioner. Besvikelse mot vårdgivarna, framför allt mot läkarna, som barnet upplever inte skyddar barnet utan som istället spelar med i föräldrarnas påstående om barnet. Efter några månader kan barnet självt börja tro att det är sjukt och utveckla kroniska psykiatriska sjukdomar som factitia-syndrom. Yngre barn i 6 -årsåldern som tvingats eller uppmanats att sitta i rullstol en längre period kan behöva årslång rehabilitering för att börja gå igen eftersom de påverkas så svårt i den pressade situationen. Dessa uppgifter är hämtade från sid ur boken ”Malingering and Illness Deception” utgiven på Oxford University Press reprinted
2. ”Vi tror att övergreppen ofta förbisees och förblir oigenkänd för läkare och vårdgivare inom pediatrik och barnpsykiatri. Som vid Munchhausen by Proxy riskerar barnen att utsättas för utdragna invasiva och stressande medicinska och psykiatriska vårdprogram. Dessutom riskeras, om man ger barnen en psykatrisk diagnos, att barnen får långvariga psykologiska skador speciellt avseende självbild, självförtroende och i kamratrelationer”. Dessa upgifter är hämtade från Jo
.